El estado policial de Gabriel Boric

29 de abril de 2023

Cuando era diputado, Gabriel Boric anunció en las redes sociales su intención de acudir ante la Corte Penal Internacional (CPI) para denunciar los crímenes de lesa humanidad cometidos durante el gobierno de Sebastián Piñera, junto a otras acciones que impulsaría frente a organismos internacionales, con el fin de impedir la impunidad.

Una vez que asumió la presidencia, declaró en algunos discursos su firme compromiso con los derechos humanos, pero finalmente se ha puesto de perfil frente a la campante impunidad. También hizo lo mismo ante el referéndum de salida del nuevo texto constitucional, pese a haber declarado su apoyo, el cual solo quedó en palabras que se llevó el viento. Como Poncio Pilatos, se ha lavado las manos en cuestiones realmente relevantes y ha dejado que los poderes fácticos (con el apoyo de una ciudadanía desinformada y manipulada) tomen las decisiones.

Este presidente, reconocido globalmente como un líder progresista, no ha hecho más que reforzar el status quo que tanto criticó en su época de dirigente estudiantil, ya que se ha planteado rescatar a las Isapres, contener el gasto público (por recomendación de su ministro neoliberal) y, lo peor de todo, mantener la impunidad y demás privilegios de la lumpenburguesía que controla los recursos naturales, los medios de comunicación, el mar, al poder judicial, a los partidos políticos y las fuerzas de orden y seguridad.

La ley Naín-Retamal es el corolario de todo ello.

Se trata de una norma de rango legal que conculca los derechos y libertades fundamentales de los ciudadanos constitucionalmente consagrados y, en la práctica, “deroga” numerosas convenciones internacionales de la misma naturaleza, entre ellos, al Estatuto de Roma. Por ello, colegas de derechos humanos han presentado un requerimiento ante el Pleno de la Corte Suprema, esperando que el alto tribunal reaccione ante esta barbarie.

El modelo neoliberal chileno necesita mantener a la población sumida en el miedo, distraída de la abyecta realidad oculta tras noticieros sensacionalistas y espejismos de un país desarrollado, porque quienes han convertido al país en un narcoestado son los mismos que pretenden combatir a la delincuencia con esta infame ley.

De muestra, un botón:

el concejal RN Karim Chahuán fue detenido por coordinar el saqueo de un centro comercial en La Calera, en pleno estallido social. Posteriormente, la policía determinó sus vínculos con una importante banda de narcotraficantes. Karim es hijo de un exalcalde y actual consejero regional y sobrino del senador Francisco Chahuán.

En ningún caso se trata de negar el grave problema que existe con los índices de criminalidad, pero sí es importante plantearse: ¿esta situación ha sido provocada desde el poder político y económico?

Lo cierto es que esta ley está permitiendo la absolución de los carabineros que cometieron excesos durante el estallido social, porque en materia penal, las leyes favorables al reo se aplican retroactivamente. Es decir, aquellos funcionarios que dispararon a los ojos, que patearon cabezas, que rompieron huesos, están quedando libres de polvo y paja. Sí, esta es la realidad.

“Algo había que cambiar… para que todo siguiera como estaba”, sentenciaba el príncipe don Fabrizio Salina en el Gatopardo. Por más que el presidente Boric use gafas estilo Salvador Allende y se niegue a usar corbata como Pepe Mujica, solo se queda en la triste caricatura de un gobernante con horchata en las venas, acompañado de sus amigos de universidad y demás patrulla juvenil, que ha vociferado a los cuatro vientos que con él vendrían los cambios, esos que el pueblo de Chile anhela desde ya hace tantas décadas, pero todo sigue absolutamente igual… o tal vez peor, porque ha consentido en institucionalizar y normalizar este estado policial de pistoleros con licencia para matar.

Los abogados y activistas que denunciamos a Piñera y a su equipo ante la CPI, seguiremos aportando antecedentes, seguiremos tocando puertas y acusaremos a quien tenga responsabilidad por acción o por omisión, incluso a los gatopardos que dicen tener un férreo compromiso con los derechos humanos, puesto que en Derecho, la culpa grave se equipara al dolo.

Caiga quien caiga, seguiremos denunciando.

Ignacio Bachmann-Fuentes
Lawyer, Assistant Professor in Department of Administrative Law, University of Granada.

Ver Informe de Amnistía Internacional sobre la violencia policial en Chile

¡Ver videos al pie de la versión en idioma sueco!

* * * * * *   * * * * * * * 

Gabriel Borics polisstat

När han var riksdagsledamot tillkännagav Gabriel Boric på sociala nätverk sin avsikt att vända sig till Internationella brottmålsdomstolen för att fördöma de brott mot mänskligheten som begicks under Sebastián Piñeras regering, tillsammans med andra åtgärder som han skulle driva inför internationella organisationer, för att förhindra straffrihet.

När Boric tillträdde som president uppgav han i flera tal sitt starka engagemang för mänskliga rättigheter, men i slutändan har han tagit ett steg åt sidan inför den skenande straffriheten. Ett liknande förfarande som inför folkomröstningen om den nya grundlagstexten, där han visserligen uttalat sitt stöd, som förvandlades till tomma ord. Han har likt Pontius Pilatus tvagat sina händer inför relevanta frågor och överlåtit besluten till den faktiska makten (med stöd av en okunnig och manipulerad folkmassa).

Denna president, erkänd globalt som en progressiv ledare, har bara förstärkt det status quo som han kritiserade så mycket under sin tid som studentledare: han har övervägt att rädda privata sjukvårdförsäkringarna Isapres, begränsa offentliga utgifter (på rekommendation av sin nyliberala minister) och värst av allt, att upprätthålla straffrihet och andra privilegier för den brottsliga bourgeosin som kontrollerar naturresurser, media, havet, rättsväsendet, politiska partier och ordnings- och säkerhetsstyrkorna.

Naín-Retamal-lagen är en följd av allt detta. Det är en norm av juridisk rang som kränker de grundläggande och grundlagsfästa rättigheterna och friheterna för medborgarna, och som i praktiken «upphäver» många internationella konventioner av samma karaktär, inklusive Romstadgan. Av denna anledning har människorättskollegor lämnat in en begäran till Högsta domstolens plenum i hopp om att högsta domstolen ska reagera på detta barbari.

Den chilenska nyliberala modellen behöver hålla befolkningen i ständig rädsla och låta dem distraheras från verkligheten genom sensationella nyhetsrapporter och hägringen om att Chile är ett utvecklat land. Samtidigt som de som har förvandlat landet till en narkotikastat är desamma som avser att ”bekämpa brottsligheten” med denna vidriga lag.

Jag har inte som avsikt att förneka att det finns ett allvarlig problem i landet med brottsligheten, men det är viktigt att tänka följande: har denna situation orsakats av en politiska och ekonomiska makten?

Vi kan inte bortse från att Naín-Retamal-lagen kommer att tillåta frikännande av poliser som begick övergrepp under den sociala revolten, eftersom de lagar som är gynnsamma för de anklagade tillämpas retroaktivt i brottmål i Chile. Med andra ord så kommer de statsanställda som sköt i ögonen, som sparkade huvuden, som bröt ben, att bli fria. Ja, detta är verkligheten.

<iframe width=»740″ height=»440″ src=»https://www.youtube.com/embed/WjB1-VmRJL4″ title=»Chile&#39;s blinded protesters seek justice after Covid lockdown: &#39;This is mutilation&#39;» frameborder=»0″ allow=»accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share» allowfullscreen></iframe>

President Boric kan bära glasögon i Salvador Allende-stil och vägra ha på sig slips som Pepe Mujica, men hans handlingar förvandlar honom till en sorglig karikatyr av en härskare, åtföljd av sina universitetsvänner och andra ungdomar, som tillsammans med honom tillkännagett åt alla håll att förändringarna skulle komma med honom, de förändringarn som Chiles folk har längtat efter i så många decennier… Men allt förblir oförändrat… eller kanske ännu värre, eftersom Boric gått med på att institutionalisera och normalisera denna polisstat, med beväpnade män med tillstånd att döda.

Vi advokater och aktivister som anklagade Piñera och hans team inför Internationella brottmålsdomstolen (ICC) kommer att fortsätta att förse ICC med information, gå till alla instanser och anklaga alla de som visar sig vara ansvariga, i handling eller underlåtenhet, oavsett om de sagt sig ha ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter. Vi kan inte bortse från att grov vårdslöshet jämställs i lagen med faktisk svår skuld.

Vi kommer att fortsätta att avslöja brott, vem som än må falla.

Ignacio Bachmann-Fuentes
Lawyer, Assistant Professor in Department of Administrative Law, University of Granada.

See Amnesty International’s report on police violence in Chile.

For this police, Boric signs a law that gives it powers to repress the social movement without limits. Have these police ever known limits? You see!